Ett nytt försök att komma igång med bloggen! Vad kan väl då vara bättre än en test av en, för mig, ny råvara? Vi handlar sällan fläskkött, annat än sidfläsk och skinka, eftersom Kia inte är speciellt förtjust i smaken av gris. Rökt går oftast bra dock, då hon tycker att smaken förändras tillräckligt då. Ikväll var hon och sjöng i sin kör och då brukar jag och Felix rå om oss själva matmässigt. Väl i butiken fick jag idén att någon typ av griskött blir nog bra som omväxling. I köttdisken kikade jag igenom utbudet och det fanns ju mycket som var billigt, men i storpack vilket vi inte behövde. Då tittade jag lite på Eko-paketen men de tyckte jag var fasligt dyra, men så fick jag syn på rapsgris! Ungefär dubbla kilopriset, men lite mörkare i köttet, och med en svag aning av att jag hört någon kock säga att den typen an gris är bra.
Vad skulle det då bli för sås till? Jag hade redan bestämt mig för gräddsås, men någon smakprofil behövdes. Jag vet ju att det alltid blir en bra bas med lite schalottenlök som får ge smak åt lite smör, så en sådan finhackades och frästes långsamt i smör och rapsolja. Sedan en skvätt portvin samt en sked av det gelatinerade skinkspadet från julskinkan för att ge lite köttig smak, och så lät jag detta sjuda en stund, fyllde på lite med kokvatten från brysselkål som jag körde med lite vatten i mikrovågsugnen i 7 minuter. Den skulle sedan smörlungas i en stekpanna någon minut eller två precis före servering.
Blandmoset gjordes på King Edvard, 2 stora potatisar samt 1½ jordärtskocka per person. Givetvis rikligt med smör och en skvätt mjölk. Smakade av med nymald vit- och svartpeppar samt salt.
Slutligen kördes karréerna på, efter att ha marinerats i vanlig Caj P's grillolja under hela tiden som tillbehören tillagats, i grillpanna, och roterandes 90 grader efter en stund på var sida, så man fick ett vacker rutmönster. Köttet blev inte såljust som brukligt är utan lite mörkare, och det blev oerhört saftigt och vackert. Jag gillade det bättre än de vanliga bitarna, även om Felix tyckte att det var väl "som vanligt".
Vi fick gäster på onsdagen och bestämde oss för att köra ett säkert kort: Jennie Walldéns Bibimbap-fusion. Ni har set den förut. Missade att ta foton på när det var klart, men fick några på tillagningen. Efterrätten var också en favorit i repris, vinkokta päron, men med lite variation, det blev Myntainfusion i vinvarianten, och så gjorde vi en äppeljuice och honungsinfusion också, till en liten kille som var med besöket. Det hela blev väldigt lyckat. Serverade päronen med violglass från Sia också, har ni inte provat den, så gör det!
